Western, akademiskt och klassisk dressyr

Den allvarligaste som hänt var att jag gled av henne när hela hästen försvann i typ 2m djup snö men det var ju inte med mening. Vi båda ramlade ju. Tur att vi bara kom i skritt!

Sen har hon aldrig heller bitit mig dock har hon sparkat mig men det var ju mitt eget fel. Hon ville inte komma i hagen och så stod hon med bakdelen mot mig och så tog jag henne på rumpan av någon anledning ? kommer inte ihåg) hon blev rädd som det nervvrak hon var förut, och slog bakut och så stod ju jag där och fick en hov i magen. Hade ett blått hästsko avtryck på magen i veckor. Det var bara ren tur att det inte träffade högre upp. Men sen jag blev sparkad har hon aldrig gjort om någonting sånt. Det lustiga var att hon viskade "förlåt" och man såg verkligen att hon ångrade det. Det är någonting speciellt mellan mig och Rosa ja Hamrex också, men rosa var min försa häst och Hamrex var min tredje. Rosa har en sån stark personlighet och är jätte svår att lära känna. Hon är absolut ingen öppen häst som Hamrex är. Tog mig 2 år att lära känna hennes kroppspråk men det tog kanske 2min att börja höra henne viska. Mellan mig och Rosa är det verkligen någonting magiskt vi tänker samma sak. Och vi hjälper varanda igenom svåra tider. Kommer verkligen inte bli lätt att säga förväl till henne då tiden är inne. Hon är ju min andra halva och jag fick henne då jag mådde som sämst och det är därför hon är så speciell för mig. Hon fanns där då alla andra höll för öronen.