Western, akademiskt och klassisk dressyr

När jag var 7-8 år så började vi leka "krig" med hästarna och så lekte vi typ "narnia". Vi hoppade upp på hästarna och red barbacka såklart. Sedan tog vi långa pinnar som vi hade som spjut, så galopperade vi runt på hästarna i deras sommarhagar i full galopp. Kommer ihåg hur kul det var att rida i short och en rosa tröja som det stog superstar på så var vi barfota såklart, Det var härliga tider och kan bara tacka Daniel som alltid funnits där.

Hästarna var våra lekkamrater på den tiden och kojjor och våra "vilda" hästar betade utanför kojjan och bar väntade på att vi skulle fara ut och springa.

När jag var 9 år så började vi fara ut mer med hästarna och skogen blev en lekplats för oss och våra hästar. Nu lekte vi krig i skogen istället och vi började använda sadlar och träns.

När jag var 9-10 år så började jag vistas mer på ridskolor och var med på ridläger osv och jag började men jag hade redan ridit för lärare i några år. Red för en westernlärare på en häst som hette Silver men när den hästen dog ville jag inte rida där något mer.. Vill inte vara där mer mådde riktigt dåligt när den hästen dog för det var den jag börjare förstå vad ridkonst är.

När jag var 10 år fyllda på midsommaren fick jag min häst Rosa och det var då problemen började och det var då jag började höra henne viska. Det har tagit mig 4 år att lära känna det hästen. Och jag kommer inte sluta med hästar jag har verkligen fallit för dom djuren så vackra och perfekta och väldigt stotliga! Dom stärker min själ och det är deras stolthet och realism som format mig till den stolta personen jag är. Dom har inte gjort mig perfekt men dom har stärkt mitt inre nå enormt.

Denna hästen är en av min gamla dagmammas hästar, hon hade en till men den dog för flera år sedan pga en hjärnblödning. Men det var dom hästarna som fyllde våra dagar med lek och skratt och äventyr :)