Western, akademiskt och klassisk dressyr

Jag önskar att jag kunde hjälpa alla hästar. Bara på tävlingar som jag är på så ser man att hästarna har gropar på sidorna och borta päls från att ryttaren matar med sporrarna hela tiden. En häst ska ses som en skyddsängel och inte skulle du piska,slå eller gräva med vassa sporrar på din helt egna skyddsängel? right?

Usch mår så dåligt av att se sånt. Man vill bara kasta sig på dom och tala vett i dom! men det går ju lixom inte..

Jag vet en (nänmer inga namn) som har en häst och den kommer fan självdö snart !? så himla hemsk att se den och jag har ändå försökt tala med den och sagt att du kanske ska låta din själsfrände vandra vidare..Men personen blir ju som blind och inbillar sig att hästen mår bra.

Jag kommer inte låta min äldsta häst förfalla så där! Jag vill minnas henne när hon var som finast. Rosa är ju faktiskt 19 nu men än är hon pigg som en lärka men det kommer bli tungt som bly att låta henne gå till vila sedan..

Men det är naturens gång och jag vet att jag inte kommer kunna äta,känna livsglädje eller liknande då vi tar bort henne men får ett föl efter henne + att jag har ju kvar Hamrex men ändå hon var min första häst så det är ju som lite extra.

.

Min häst kan inte tala men hon kan viska och det är just därför jag brukar rida utan träns och sadel och istället bara rida i ett grimskaft runt halsen.